Frågan om vilka fysiologiska parametrar som förutsäger uthållighetsidrottsprestationer är olika för varje sport, även om grunderna i maximal syreupptagning , laktattröskel och ansträngningsekonomi förblir desamma. Fastställandet av prestationsförutsägare i uthållighetssporter som löpning eller cykling har varit möjligt tack vare genomförbarheten av laboratorietester, men längdskidåkning har gett en större utmaning än andra sporter på grund av svårigheten att replikera denna metod i laboratorier. Under de senaste åren har resurser förbättrats för att simulera den miljö där skidåkare tävlar, men trots detta är denna sport en stor utmanar för fysiologer och forskare när det gäller att forska om det.
Nya metoder för testning
Introduktionen av bandtest (löpband) för mer storlek för att utföra tester på rullskidor och ergometerskidor för att simulera rörelsen i drivarmen, har forskare kunnat förutsäga mer exakt, prestanda och därmed bidra med mer exakta data för att utföra träningsprogrammering.
Ett mycket värdefullt test för att förutsäga längdskidprestanda mäter kraft kapacitet producerad av överkroppen. Test som kan utföras på en skidergometer och som alltmer tas som utgångspunkt för att ta reda på vilken situation idrottare befinner sig i. Därför skulle vi gå så långt som att säga att överkroppens kraft är avgörande för längdskidåkning framgång.
Prestanda för hastighetstester
Hastighetsprov i längdskidåkning skiljer sig mycket från att springa 100m eller 200m på en löparbana, eftersom det kräver användning av energisystem som liknar det som används vid 800m till 1500m löpningsevenemang.
Det dominerande energisystemet som används vid händelser som varar i 3 till 15 sekunder är ATP-fosfokreatin (PCr) -systemet, där energin huvudsakligen levereras av PCR-systemet. För händelser som pågår mellan 10-75 sekunder minskar användningen av PCr-systemet och det glykolytiska systemet ger energi i större utsträckning. När prestandan varar mer än 2 minuter ger det oxidativa systemet det mesta av energin genom ATP genereras genom förbränning av kolhydrater, fetter och aminosyror. Medan i friidrottstävlingar på 100 och 200 m sålunda är energisystemet CRP och glykolytisk, i ett sprintlopp av längdskidor där tiden som används är ≥ 2:50 minuter, bidrar energisystemen (PCr, glykolys) och oxidativ).
Conclution
Smakämnen maxhastighet uppnås i dubbelpol i hastighetstester på rullskidor kan förutsäga prestanda för ett sprinttypstest i snö. De högsta kraftvärdena som registrerats i tester som utförts i dubbelpolig teknik har också visat egenskaper hos de snabbaste åkarna i klassisk teknik på snö. Rörelsecykelns frekvens är också en avgörande faktor för teknisk behärskning, besparingsekonomi och genomförandehastighet.
Det kan finnas andra tester eller kombinationer av laboratorie- och fälttester som bygger på bättre förutsättningar för att förutsäga hastighetsprestanda i längdskidåkning. Studier har främst fokuserat på manliga elitidrottare och klassisk teknik, medan andra åldrar samt färdigheter på skidor, skridskoåkningsteknik och kvinnor inte har studerats väl eller ännu inte har studerats. Därför kan vi dra slutsatsen att det finns ett behov av att utvärdera sambandet mellan laboratorie- och fälttester för att kunna observera prestanda av hastighetsförmåga i längdskidåkning hos unga åkare av båda könen för att kunna börja veta vilka faktorer som avgör i etapper som vi kan säga att de är av utveckling.
I slutändan kan längdskidåkarnas hastighetsprestanda skilja mellan idrottare som bör fokusera på sprint kontra distanshändelser eller vice versa, samt ge praktiska åtgärder för planering av träning.
